Walk of pain

Idag öppnar anmälan till fotrallyloppet Walk of pain. Ett mysigt, familjärt litet lopp! Jag, Mattias och Anne gick det förra året. Kanske gör vi det även i år. Vi har ju några timmar på oss att bestämma oss innan anmälan öppnar. Jag har tidigare sagt att jag ska stå över i år men nu vacklar jag lite måste jag säga… Eller så kanske jag är där fast som funktionär, vilket jag vet att de är i behov av. Vi får väl se helt enkelt när klockan slår 12.

https://facebook.com/events/s/walk-of-pain-2020/177508923611341/?ti=icl

Lagpromenad den 12/10

Den 12:e oktober är det dags för nästa lagpromenad. Det finns ett gäng människor som tycker att Maratonmarschen startar först efter 24 timmar. Därför tänkte vi känna på banan lite som man går då när tävlingen inofficiellt startar. Vi tar sträckan Strängnäs-Eskilstuna med start kl 08:00.

Vi har gjort ett event på vår fb-sida. Om du känner att det vore roligt att gå med oss så är det bara att du kryssar i att du kommer i det eventet. Det vore roligt att bli en liten klunga. Vi har inte fokus på ett exakt tempo när vi går. Tar sträckan 30 min extra så är det inte hela världen. Huvudsaken är att alla har trevligt och att både nya och erfarna hänger med.

Tanken är att vi äter någonting gemensamt i Eskilstuna. Sedan kan de som vill gå långt ta samma väg tillbaka. De som vill gå en liten extra slinga kan gå med oss i Eskilstuna och de som tycker att dryga 3 mil räcker kan ta buss eller tåg tillbaka till Strängnäs.

Så här pigga såg de delarna av laget ut i somras efter att ha gått 24 h 46 min. Eller 46 min om man räknar med att tävlingen börjar vid 24 h. 😄

Runstreak

Både jag och Mattias kör en runstreak. För er som inte vet så betyder det att vi springer minst en mile varje dag. Jag har tidigare varit rätt emot det. Tänkt att det skulle bli en enorm ökning av risk för skador osv om man inte har vilodagar lite då och då. Att stressen för att bryta streaken skulle göra att man tränar trots att man är sjuk eller skadad.

Men jag bestämde mig för att testa ändå. Mattias höll ju på och jag tänkte att om det inte skulle kännas bra så skulle jag bryta. Ingen press eller stress.

Nu är jag på dag #22. Den första streaken bröt jag när jag råkade försova mig en kväll. Somnade så skönt i soffan framför tvn. Vaknade strax före midnatt och kunde bara inte förmå mig att ta mig ut. Men vad gör en överhoppad dag lite då och då i det långa loppet? Det är ändå tanken med en runstreak som har betydelse. Att ge sig själv en stund av rörelse varje dag. För det är ju det man gör. Det är ingen stress eller måste. Det är att värdesätta sig själv och sin kropp. Att ge sig den tiden varje dag för att få kropp och knopp att må bra. Har man den inställningen så blir det inte en stress. Det blir en gåva till en själv. Haha, även om man inte alltid är jättesugen på den där gåvan så brukar det ju kännas skönt efteråt.

Det jag känner som har varit bra med min runstreak är att jag faktiskt kommer ut och gör det varje dag. Jag behöver inte fundera på vilka dagar som passar bäst eller om jag har lust eller inte. Rent krasst så kan jag inte förhandla bort de 15 min som det tar för mig varje dag. 15 min mindre framför tvn är inte så mycket att försaka. Efter ett par veckor så längtar kroppen faktiskt ut.

En annan bra sak är att jag är ett bra exempel för mina barn. Det händer ganska ofta att de vill följa med. Ett par kilometer är lagom för att de ska tycka att det inte är för jobbigt att följa med.

För mig så har detta varit ett väldigt lagom sätt att börja komma igång på efter utmattningen. Jag har annars väldigt lätt för att dra på för mycket på en gång och det slutar oftast med någon skada. Med dessa kortare turer så har kroppen fått vänja sig vid pulshöjningar och att bära fram min numera mycket tyngre kropp på ett snällt sätt. Jag har märkt en snabb förbättring vilket i sig ju är otroligt peppande!

Sedan finns det en jättepeppande grupp på Facebook som heter runstreak Sverige. Där finns det folk med både korta och långa streaks. Visst är det coolt med de som sprungit så otroligt många dagar men man får minst lika mycket pepp när man precis påbörjat sin streak.

Nu är jag medveten om att det här inte är någonting som passar alla. Känner man att det är jobbigt med ”kravet” att springa varje dag och att det stressar en. Då tycker jag att man ska låta bli. Om inte så rekommenderar jag att ge det ett försök. Det är ju din kropp och ditt välmående du investerar i. ❤️

0-24s backyard ultra i Köping

Igår var äntligen dagen för vår så kallade avslutning här. Vi firade året som gått med en ”prova på backyard”. Man kunde få komma och umgås, träffa nya löparvänner, testa konceptet backyard eller helt enkelt se det som veckans långpass.

Efter lite avhopp och sjukdomar så blev vi tillslut nio tappra krigare. Väldigt blandad kompott på erfarenhet och nuvarande form. Vi pratade lite om hur härlig just denna tävlingsform är pga att alla kan umgås och springa tillsammans (om man vill) oavsett hur snabb eller erfaren man är. Den lilla erfarenheten av backyards som jag har är att känslan är mera familjär och sällskaplig än elitinriktad. Man har liksom tid att socialisera medan man springer.

Kl 10:00 träffades vi och snackade lite skit och hälsade på alla. Det var för mig både gamla kändisar och nya bekantskaper som dök upp.

Kl 10:30 gick starten utanför lokalen.

Vi hade ett underbart väder! Det känns ju i luften att hösten är på G. Lite krispigt sådär men solen värmde på bra.

Jag tror att alla utom jag höll ihop i en klunga första varvet. Mattias som gjort banan antar jag var i täten och visade runt. Jag är ju erkänt långsam och det gick helt enkelt för fort för mig så jag lade mig i min egna takt efter ett tag. Det var en härlig löptur. Mattias hade gjort ett väldigt bra jobb med bansträckningen! Han hade tänkt på att banan skulle vara lättlöpt, relativt flack och med så lite ojämnheter som möjligt. Detta för att alla skulle kunna njuta av löpningen och omgivningarna istället för att koncentrera sig på att inte snubbla. Bra jobbat Mattias! Däremot kan hon (jag) som sprang fel tre gånger under varv ett ha som önskemål att vi planerar uppmärkningen av banan på ett annat sätt nästa gång. Jäklarns i min lilla låda så arg och besviken jag var där ett tag tills jag kom på att det ju inte spelar någon roll. Jag har bara planerat att springa ett varv i långsamt tempo. Jag är ju på G att precis komma igång med löpningen och har efter att ha lämnat blod i veckan haft otroligt jobbigt med löpningen efter det. Vad gjorde det egentligen att mitt varv blev ungefär en km längre och att jag inte hann fram i tid. Att stå och klia sig i huvudet och leta snitslar tar extremt mycket längre tid än man kan tro.

När jag var som mest upprörd där i min lilla bubbla. Inte upprörd på Mattias, som jag vet hade gjort sitt bästa med att märka ut banan, utan arg på situationen, så sitter det två överförfriskade män på en parkbänk och tycker att jag ska springa snabbare. Jag gjorde en tumme upp och sköt iväg ett leende men mitt huvud var på väg att explodera. Otroligt roligt såhär i efterhand. Inte lika roligt just då!

Sista felspringningen jag gjorde var att jag fortsatte rakt fram istället för att vika av mot målet. Det gjorde att jag hamnade på banan. Jag var alltså påväg att springa ett varv till. Kom på det efter ett tag då jag började känna igen mig. Attans! Då gav jag upp på riktigt. Det som var toppen med det var ju att jag mötte de andra när de var på väg på sitt varv två. Jag tog några härliga bilder.

Vid det laget hade jag släppt allt och var glad igen. Det var nog tur i oturen att jag sprang mycket fel där på slutet! Jag behövde den lilla stunden för mig själv. Visst är det bra med ett visst mått av vinnarskalle. Så länge det inte går ut över andra så! Nu menar jag inte vinnarskalle som i att jag trodde att jag skulle springa flest varv. Nej, jag menar vinnarskalle som i glöden och kämparviljan man har för att klara sin egna utmaning. Men å andra sidan så får jag tänka på att jag faktiskt sprang längre igår än jag gjort på 1,5 år. Så tänker jag idag och då är jag ändå nöjd. 🙂

Vid varvning så hade vi dukat upp en energistation.

Jag tror att det fanns någonting för alla smaker. Jag själv saknade saft. Det ska jag komma ihåg till nästa gång.

När man tyckte att man hade sprungit färdigt så satt man kvar i lokalen och pratade. Det var verkligen supertrevligt!

Dagen avslutades med grillning och umgänge.

Jag tror att alla var nöjda och tre personer av nio satte distansrekord. Det är ju otroligt bra tycker jag!

Laget packade ihop sig och åkte hem till Mattias och drack lite bubbel och jobbade helt enkelt med de otroligt viktiga sociala delarna av en lagsammanhållning. 🥂🙂 Tyvärr saknades Johanna som blivit sjuk. Men vi hoppas hon kryar på sig snabbt och att hon kan göra oss sällskap nästa gång.

Håll ögon och öron öppna, för nu har vi fått mersmak och kommer nog att anordna flera liknande aktiviteter framöver. Gilla vår sida på Facebook för att ta del av inbjudan.

Planering

Här ligger jag i sängen och filosoferar och planerar. Mattias har varit uppe sedan länge och jag borde väl ha gått upp jag med men jag har en ledig dag och även om kroppen längtar efter både frukost och min runstreak så tycker huvudet att vi ska vara kvar i sängen en liten stund till.

Vad ligger jag här och funderar på då? Jo dels avslutningen såklart. Den är ju på lördag. Vi blir inte så många som det ser ut men jag tror att vi som kommer får det supermysigt! Är du sugen på att komma förbi så anmäl dig på vår fb-sida. Sök bara på 0-24 så kommer vi upp.

Förutom det så kläckte Mattias en underbart bra idé till nästa års säsongsavslutning. Jag skulle vilja köra den redan i början av året. Haha kanske inte som avslutning då utan som en sorts uppladdning kanske man får kalla det för. Kruxet är ju att man inte gärna vill springa/gå så många timmar utomhus då. Därför ställer jag frågan till alla er som läser. Finns det en inomhusbana (löparbana) någonstans, helst i mellanSverige som man kan hyra? Hjälp mig att hitta kontakter. Detta vore grymt roligt att göra nämligen! Det här får bli mitt projekt framöver. Jag är ju sån. Jag behöver ha ett projekt att tänka på och jobba med.

Vad har jag mera funderat på här under morgontimmarna? Jo jag har köpt grönsaker. Eller beställt kanske man säger. Jag har under det här året varit med i någonting som kallas för REKO Enköping. Det är en grupp på Facebook där försäljare och konsumenter träffas. Försäljarna lägger ut vad de har till försäljning till ett visst datum och vi konsumenter beställer. Här i Enköping är det utlämning på onsdagar udda veckor. Detta finns i flera städer och där har jag inte koll på utlämningsdagar. Jag kan varmt rekommendera att handla på det här sättet. Närodlat, man får en personlig kontakt med odlarna/uppfödarna/tillverkarna. En otroligt bra kvalitet har det varit på allt som jag köpt.

Nu såg jag även att ett av ställena som säljer på REKO har hemkörning. Jag fick en leverans av dem på ”så grönt” när jag skickade ut en förfrågan i reko-gruppen då jag ville ge en korg med grönsaker till syrran istället för blommor när hon fyllde år. För inte mera pengar än jag skulle lagt på blommor så fick jag det här vackra grönsakerna.

Korgen var verkligen proppfull! Haha, allt fick inte ens plats om ni kollar till vänster om korgen.

Nu har jag i alla fall beställt leverans varje fredag eftermiddag framöver. Kolla gärna deras hemsida www.sagront.se.

Nepp, nu är jag alldeles för kissnödig för att kunna ligga kvar här. Bäst att dra på sig träningskläderna och ge sig ut på en sväng. Runstreak dag #17. 🏃‍♀️💪😃

Slutet på sommaren

Nu när luften börjar bli sådär härligt krispig och dimman ligger över fälten på mornarna så är det slut på sötebrödsdagarna även för vår del. Skolan har börjat. Jag har börjat jobba igen efter 6 mån sjukskrivning. Bara 25% än så länge men jag kan tala om att det är mer än tillräckligt för min hjärna för tillfället. 2,5 timme på jobbet, fyra dagar i veckan, kräver minst lika många timmar sovandes i sängen när jag kommer hem. Men det är ändå lite skönt att börja komma ut och träffa lite folk igen.

Bloggen har verkligen varit på sparlåga under sommaren och jag tänker att det ska bli ändring på det. Bloggen kommer inte enbart att handla om fotrally, även om det nog även i fortsättningen kommer att bli den största delen. Jag kommer fortsätta att skriva om mig och min träning samt våra gemensamma träningar och events. De andra kanske slänger in några inlägg de med. Vi får se hur det utvecklar sig.

Sommaren har i alla fall varit jättehärlig! Jag och Mattias avslutade den med att åka på semester till Rämshyttan. Tanken var från början att det skulle vara en promenadsemester. Det blev en längre promenad men helt ärligt så klarar min kropp inte så långt just nu. Det är verkligen jättefrustrerande men det är väl bara att jobba på och att pressa kroppen lite lagom mycket. Istället för promenader så blev det en del fiske. Fiskelyckan lyste med sin totala frånvaro. Kantarellerna hoppade däremot nästan självmant ner i korgen. Jag aldrig i hela mitt liv sett så mycket kantareller. Det handlade inte om att leta svamp. Det gällde bara att vara den som gick först på stigen så var man garanterad att hitta härligt gyllengula kantareller. Veckan både tog och gav energi. Härligast av allt var nog att bara umgås utan att ha någon som helst press på att behöva göra någonting. Inga måsten. Ett par dagar mådde jag lite sämre men att då bara kunna ligga och läsa i stugan en hel dag var underbart det med! Vi har båda börjat med runstreak. Mattias ligger någon dag före mig men vi sprang tillsammans nästan varje dag där uppe. Så mysigt! Ja, förutom älgflugorna då! De är verkligen groteskt hemska!!! Jag älskar att vara i skogen men dessa små monster gör att jag tappat lusten helt och i panik springer ut ur skogen. De är helt hemska. En kväll satt jag och plockade ut en större mängd av dessa ut mitt hår. Fy fasen! De är svåra att få tag på och svåra att ha ihjäl. Dagen efter hittade jag flera vingar i håret eftersom de knipsar av sig vingarna när de landat på en.

Förutom flugorna så var det en riktigt härlig semester! Hoppas även ni haft en bra sommar och att ni som gick maratonmarschen är ordentligt återhämtade! Jag har fortfarande blånaglar som jag väntar på ska ramla av. Den senaste ramlade förra veckan. Bara två kvar nu.

Nästa helg är det dags för vår avslutning i Köping. Har du inte anmält dig/er än så är det hög tid nu! Gå in på vår sida på Facebook och klicka i att du kommer på det evenemanget.

Vandringens dag

Jag fick precis reda på att den 14/9 är det vandringens dag. Jag är rätt dålig på det här med att fira dagar. Det finns ju dagar för precis allt och väldigt mycket känns ju inte som de är värda att fira just för mig. Här känner jag dock att det kommer en dag som jag vill uppmana alla att fira. Alla ni som inte kan/vill vara med på vårt avslutningsfirande hoppas jag istället hakar på detta.

Här fick jag med mig äldsta dottern ut på min run streak. Jättehärligt om ni frågar mig. Inte lika härligt om ni frågar henne.

Men efter vi hade sprungit klart så gick vi sista halvan av rundan. Att promenera tillsammans är någonting jag verkligen rekommenderar alla att göra. Ett bättre tillfälle att prata om allt mellan himmel och jord finns knappast. Elsa höll med. Tidigare gick vi ganska mycket tillsammans men iom min sjukskrivning så har det glömts bort. Vi kom fram till att vi saknar det här med att gå och prata tillsammans!

Har du inga barn som du kan ut och gå med på vandringens dag så ta en sväng med en vän eller kollega. Gör en macka, ta med kaffetermosen och sätt dig ensam i skogen. Det finns ju ingenting som är skönare för själen än det! Eller förgyll en äldre släktings dag. Ta med hen till parken, ett fik, en bondgård eller annat härligt. Gå en liten sväng och ta sedan fram kaffekorgen. Garanterat uppskattat då många äldre kanske inte tar sig ut på egen hand.

Jag såg att Friskis och Svettis i Västerås anordnar vandringar i grupp just för att fira denna dag. Ett otroligt trevligt initiativ tycker jag.

Nu ska jag snart ut på min RS #8. I över en vecka har jag nu sprungit en kortare sväng varje dag. Kroppen svarar faktiskt riktigt bra på det! Inte ont någonstans, även om det vissa dagar känns mera stumt och jobbigt i vaderna än andra. Heja mig! 😄

Avslutning den 14/9

Nu börjar det dra ihop sig till vår avslutning. Tidigare har vi skickat ut en ”save the date”. Nu kommer en beskrivning lite om hur vi har tänkt oss dagen.

Vi ses i Köping klockan 10:00 för starten på vår ”prova på”-backyard ultra. Vi kommer inte hålla på tills vi bara har en person kvar, utan vi har satt en gräns på max 7 varv. Då finns det lite tid över för att umgås, snacka fotrally, ultra och andra härligheter.

Vi kommer utgå från en lokal där det finns tillgång till toalett, kyl och möjlighet att ställa ifrån sig ev packning. Det är även här vi tänker oss middagen framåt kvällen.

Middagen kommer serveras till självkostnadspris och bestå av hamburgare med tillbehör. Det kommer finnas mat för både veg och köttätare. Dryck tas med av var och en. Under dagen kommer det finnas lite smått och gott att äta medan backyarden äger rum. Det kan dock vara bra att ta med sig egen lunch om man vill vara säker på att bli ordentligt mätt.

Vi vill en mysig, familjär stämning. Det kommer med andra ord inte någon officiell tidtagning, nummerlappar med chip eller likande. Däremot kommer vi såklart ha en funktionär som håller koll på starttiden för varje BU-varv.

Du/ni är såklart varmt välkomna! Tänk på att svara på vårt evenemang på Facebook om du kommer eller ej. Om vi inte får reda på vilka som kommer så blir det svårt för oss att planera dagen.

Lagpromenad den 4/8

Det ska bli lite spännande, kände jag. Första långa promenaden sedan maratonmarschen. Det är även första långpromenaden tillsammans med vår nya medlem Johanna. Dessutom är det första gången som någon utanför laget följer med. Det var jätteroligt att Kicki som följt oss på bloggen och Facebook valde att följa med denna gång!

Vi träffades vid stationen i Enköping kl 08:00 för att, via banvallen gå till Uppsala. Som ni ser så var inte vädret det bästa vid starten men det var nog bara första 30 min eller så som regnet föll på oss. Sedan blev det betydligt bättre!

Jag kanske ska starta med att berätta lite om morgonen. Lite förberedelser sådär.

Under maratonmarschen hade jag fötterna tejpade med rocktapes H2O-tejp. Det funkade jättebra förutom tårna som jag inte tejpat. Därför tänkte jag nu ge mig på att testa olika tejpningar. Denna första gången så tejpade jag fotsulan precis som på MM men tejpade även tårna. Ett par saker skilde sig mot MM. Dels så hade jag under denna promenad mina nya asics extra wide. Dels så hade jag en tejp köpt på typ rusta eller dollar store, eller var det kanske Biltema..? I vilket fall som helst så hade jag en billigare tejp. Det märktes när jag skulle göra iordning fötterna. Det var svårt att få tejpen att fastna ordentligt. Jag hade inte smort in fötterna på veckor, så det var inte därför det problemet uppstod. Jag tror helt enkelt bara att den var av sämre kvalitet.

Jag tänkte att jag skulle testa att tejpa ena foten och låta den andra vara helt neutral. För att kunna se vad som beror på vad med alla mina fotproblem. Det som blev negativt var att det mellan ett par tår började lossna lite i tejpningen. Det bildades rätt tidigt en blåsa där. Den otejpade foten kändes bättre, vilket gjorde att jag valde att ta bort all tejp när vi var i Örsundsbro. Resten av vägen gick jag otejpad. Jag bytte även från ett tjockare par injinji till ett par tunnare.

Redo för avfärd. Lite typiskt var att jag lyckades på något konstigt sätt få nackspärr ungefär 5 min innan vi skulle gå ut genom dörren. Jäkla skit, var tanken som for genom mitt huvud! Men iväg kom vi, även om vi började promenaden med att gå till apoteket och köpa röd ormsalva till mig.

Mellan Enköping och Örsundsbro så blev det inte så mycket banvall, utan mest väg.

Båda våra ”nykomlingar” gjorde grymt bra ifrån sig! Här har Johanna nyss satt personligt rekord. Efter det gick hon ungefär 3 mil till. Haha vilken grym ökning av distans va!?! 💪

Jag måste bara visa den här lilla sötnosen med.

När jag passade på att vattna gräset i ett dike så såg jag plötsligt den här lilla gynnaren på ett blad framför mig. Jag tyckte det var passande. Alla steg framåt är i rätt riktning. Det spelat ingen roll hur snabbt det går. Det är ändå en bit åt rätt håll.

Strax därefter slog även Kicki sitt personbästa. Grymt bra! 💪

Vi hade ett lunchstopp i Örsundsbro. Otroligt goda pizzor åt vi. Fötter fixades iordning och ett litet besök på ICA.

Resten av vägen gick i stort sätt helt uteslutande på banvallen.

Här tar tyvärr mitt fotograferande slut. Jag gick otroligt ont i fötterna. Dämpningen i mina asics är inte alls lika bra som i mina altra. Sedan kanske det inte är optimalt att gå närmare 5 mil i ett par skor som man gått 5 km i som längst innan. Dessutom blev jag akut toanödig sista milen. Det var den längsta milen i mitt liv kan jag tala om! Och ledsen var jag. Helt totalt sopslut i själen. Kanske är det inte optimalt att ge sig ut på sådana långpromenader när man inte riktigt är stabil än efter att tvärt slutat med sin antidep-medicin…. Det är lätt att vara efterklok ibland. Men fram till Flogsta kom vi alla i rätt bra skick måste jag säga. Eller rättare sagt, alla var i sjukt bra skick och jag var inte mera än halvdöd ungefär.

Ny lagmedlem

Hejsan! Johanna här, ny stolt medlem i 0 till 24. Jag kommer från Grillby och är en fd kollega till Elin. Jag har följt laget på sociala medier under året som gått. Sen vann jag tävlingen de hade inför maratonmarchen. Jag tog emot den fina priskorgen när tävlingen gick förbi Enköping. Då fick jag känna på stämningen och Elin och Mattias berättade hur allt går till. Jag blev väldigt imponerad av de tävlande som var kvar, vilka prestationer! Sen kontaktade laget mig och frågade om jag ville vara med. Såklart ville jag det! Jag är helt ovan med långa promenader. Jag brukar gå 5-10 km med min hund Marwin, som är min bästa träningskompis. Han tjatar ut mig när jag inte är på topp. I söndags var jag med på min första lagpromenad. Vi gick drygt fyra mil, vilken kick! Härlig promenad med härliga människor. Ser fram emot träningsåret med 0 till 24!