0-24s backyard ultra i Köping

Igår var äntligen dagen för vår så kallade avslutning här. Vi firade året som gått med en ”prova på backyard”. Man kunde få komma och umgås, träffa nya löparvänner, testa konceptet backyard eller helt enkelt se det som veckans långpass.

Efter lite avhopp och sjukdomar så blev vi tillslut nio tappra krigare. Väldigt blandad kompott på erfarenhet och nuvarande form. Vi pratade lite om hur härlig just denna tävlingsform är pga att alla kan umgås och springa tillsammans (om man vill) oavsett hur snabb eller erfaren man är. Den lilla erfarenheten av backyards som jag har är att känslan är mera familjär och sällskaplig än elitinriktad. Man har liksom tid att socialisera medan man springer.

Kl 10:00 träffades vi och snackade lite skit och hälsade på alla. Det var för mig både gamla kändisar och nya bekantskaper som dök upp.

Kl 10:30 gick starten utanför lokalen.

Vi hade ett underbart väder! Det känns ju i luften att hösten är på G. Lite krispigt sådär men solen värmde på bra.

Jag tror att alla utom jag höll ihop i en klunga första varvet. Mattias som gjort banan antar jag var i täten och visade runt. Jag är ju erkänt långsam och det gick helt enkelt för fort för mig så jag lade mig i min egna takt efter ett tag. Det var en härlig löptur. Mattias hade gjort ett väldigt bra jobb med bansträckningen! Han hade tänkt på att banan skulle vara lättlöpt, relativt flack och med så lite ojämnheter som möjligt. Detta för att alla skulle kunna njuta av löpningen och omgivningarna istället för att koncentrera sig på att inte snubbla. Bra jobbat Mattias! Däremot kan hon (jag) som sprang fel tre gånger under varv ett ha som önskemål att vi planerar uppmärkningen av banan på ett annat sätt nästa gång. Jäklarns i min lilla låda så arg och besviken jag var där ett tag tills jag kom på att det ju inte spelar någon roll. Jag har bara planerat att springa ett varv i långsamt tempo. Jag är ju på G att precis komma igång med löpningen och har efter att ha lämnat blod i veckan haft otroligt jobbigt med löpningen efter det. Vad gjorde det egentligen att mitt varv blev ungefär en km längre och att jag inte hann fram i tid. Att stå och klia sig i huvudet och leta snitslar tar extremt mycket längre tid än man kan tro.

När jag var som mest upprörd där i min lilla bubbla. Inte upprörd på Mattias, som jag vet hade gjort sitt bästa med att märka ut banan, utan arg på situationen, så sitter det två överförfriskade män på en parkbänk och tycker att jag ska springa snabbare. Jag gjorde en tumme upp och sköt iväg ett leende men mitt huvud var på väg att explodera. Otroligt roligt såhär i efterhand. Inte lika roligt just då!

Sista felspringningen jag gjorde var att jag fortsatte rakt fram istället för att vika av mot målet. Det gjorde att jag hamnade på banan. Jag var alltså påväg att springa ett varv till. Kom på det efter ett tag då jag började känna igen mig. Attans! Då gav jag upp på riktigt. Det som var toppen med det var ju att jag mötte de andra när de var på väg på sitt varv två. Jag tog några härliga bilder.

Vid det laget hade jag släppt allt och var glad igen. Det var nog tur i oturen att jag sprang mycket fel där på slutet! Jag behövde den lilla stunden för mig själv. Visst är det bra med ett visst mått av vinnarskalle. Så länge det inte går ut över andra så! Nu menar jag inte vinnarskalle som i att jag trodde att jag skulle springa flest varv. Nej, jag menar vinnarskalle som i glöden och kämparviljan man har för att klara sin egna utmaning. Men å andra sidan så får jag tänka på att jag faktiskt sprang längre igår än jag gjort på 1,5 år. Så tänker jag idag och då är jag ändå nöjd. 🙂

Vid varvning så hade vi dukat upp en energistation.

Jag tror att det fanns någonting för alla smaker. Jag själv saknade saft. Det ska jag komma ihåg till nästa gång.

När man tyckte att man hade sprungit färdigt så satt man kvar i lokalen och pratade. Det var verkligen supertrevligt!

Dagen avslutades med grillning och umgänge.

Jag tror att alla var nöjda och tre personer av nio satte distansrekord. Det är ju otroligt bra tycker jag!

Laget packade ihop sig och åkte hem till Mattias och drack lite bubbel och jobbade helt enkelt med de otroligt viktiga sociala delarna av en lagsammanhållning. 🥂🙂 Tyvärr saknades Johanna som blivit sjuk. Men vi hoppas hon kryar på sig snabbt och att hon kan göra oss sällskap nästa gång.

Håll ögon och öron öppna, för nu har vi fått mersmak och kommer nog att anordna flera liknande aktiviteter framöver. Gilla vår sida på Facebook för att ta del av inbjudan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s