Jag (Elin) har ju tidigare berättat att jag har överdrivet känsliga fötter. Under det senaste året så har jag gottat ner mig rejält i de flesta tips som man kan läsa ang fötter inom ultravärlden. Jag har såklart inte testat ens en bråkdel av dem än men tar tag i det lite då och då och provat någonting jag inte gjort tidigare. Idag har jag tränat fötterna att gå i tåstrumpor.
Helt ärligt så kanske jag inte gått så jättemycket, eller rättare sagt nästan ingenting men jag har i alla fall haft strumporna på mig. Som ni ser är dessa från injinji. De är av en vad jag skulle kalla, lite tjockare variant. Jag tänkte att jag skulle vara duktig och tala om vad modellen heter men det har jag glömt. 😬 Tittar jag på deras hemsida så tror jag att det är modellen som heter trail midweight crew.
Jag håller alltså på att vänja fötterna vid tåstrumpor. Det är fasiken inte skönt i början! Jag får någon konstig klaustrofobisk känsla av att ha varje tå i ett eget litet fack. Tårna vill röra sig hela tiden och försöker spreta åt alla möjliga håll. Efter några timmar brukar de, tårna alltså, ge upp och foga sig till att befinna sig i strumporna. När man kommit dit så är strumporna faktiskt riktigt sköna!
Jag tror att tåstrumpor vore det perfekta för mig då jag har otroligt lätt för att få blåsor. Inte bara på fötterna, utan även på och mellan tårna. Med dessa strumpor så gnids ju inte tårna någonting med hud mot hud. Det är ju positivt. Däremot får jag väldigt trångt i skorna med just den här modellen som är lite tjockare! Mina fötter ser ut lite som Kalle Ankas fötter. Det är för det mesta inget bekymmer. Jag står rätt stadigt liksom. Det blir dock ett bekymmer när jag ska prova nya skor eller som nu när jag ökar på bredden ytterligare med strumptyg mellan alla tår. Detta har jag tänkt att lösa genom att köpa en tunnare modell. Jag ska även köpa kortare strumpor. Ankelstrumpor, eller vad de kallas för. Så här ser nämligen min strumpplan för maratonmarschen ut:
Jag går i stort sätt alltid med vadkompression under mina promenader. Men kompressionsstrumpor/stödstrumpor tar rätt lång tid att ta på sig. Därför har jag köpt vadkompression utan själva fotdelen. Jag tänkte att korta strumpor går lättare att byta. Vi får se om jag hinner få upp bytesfarten så jag kan byta strumpor i supporterzonen eller om det bara blir skobyte och sedan strumpbyte vid vägkanten. Tåstrumpor tar ju några sekunder extra att ta på…
En annan sak jag funderat på ang fötterna är det här med insmörjning och kanske avtvättning under promenaden. Känsliga fötter som sagt som börjar säga ifrån rätt snabbt när de börjar bli sunkiga. Jag tror att jag kommer behöva använda några toaminuter till att kombinera kisspaus med pedikyr a la våtservett och fotcreme. Det är väl också sådant som man får börja träna på för att kapa sekunder.
Ni som gått marschen tidigare och fått blåsor. Hur har ni gjort? Har ni låtit dem vara eller tagit hål på dem?
Fötterna är ju rätt väsentliga i sammanhanget och kräver nog en viss del av planeringen. Jag läste en gång en kommentar på ett inlägg i någon löpargrupp på Facebook. Alla frågar ju om vilka skor som är bäst osv men den här killen sa att han inte kunde förstå folk som köper skor för flera tusen för att sedan springa med ett par billiga bomulsstrumpor i dem. Det ligger ju så klart någonting i det han skrev. Det spelar ju ingen roll hur fina, dyra skor man har om man inte ger dem och fötterna förutsättningarna för att kunna glänsa och göra sitt yttersta. För att ge mina fötter och skor de bästa förutsättningarna jag kan så ska jag fortsätta med min (nästan) dagliga fotvård samt försöka hitta optimala strumpor. För vad är väl ett par hundra för ett par strumpor när man lagt ut över 2000:- på ett par skor. Det är bara dumsnålt att inte försöka hitta det som passar fötterna bäst. För vissa kanske det är bambu, för andra bomull eller ull. Huvudsaken är ju att man hittar det som funkar just för sina egna fötter.
0 till 24 