Både jag och Mattias kör en runstreak. För er som inte vet så betyder det att vi springer minst en mile varje dag. Jag har tidigare varit rätt emot det. Tänkt att det skulle bli en enorm ökning av risk för skador osv om man inte har vilodagar lite då och då. Att stressen för att bryta streaken skulle göra att man tränar trots att man är sjuk eller skadad.
Men jag bestämde mig för att testa ändå. Mattias höll ju på och jag tänkte att om det inte skulle kännas bra så skulle jag bryta. Ingen press eller stress.
Nu är jag på dag #22. Den första streaken bröt jag när jag råkade försova mig en kväll. Somnade så skönt i soffan framför tvn. Vaknade strax före midnatt och kunde bara inte förmå mig att ta mig ut. Men vad gör en överhoppad dag lite då och då i det långa loppet? Det är ändå tanken med en runstreak som har betydelse. Att ge sig själv en stund av rörelse varje dag. För det är ju det man gör. Det är ingen stress eller måste. Det är att värdesätta sig själv och sin kropp. Att ge sig den tiden varje dag för att få kropp och knopp att må bra. Har man den inställningen så blir det inte en stress. Det blir en gåva till en själv. Haha, även om man inte alltid är jättesugen på den där gåvan så brukar det ju kännas skönt efteråt.
Det jag känner som har varit bra med min runstreak är att jag faktiskt kommer ut och gör det varje dag. Jag behöver inte fundera på vilka dagar som passar bäst eller om jag har lust eller inte. Rent krasst så kan jag inte förhandla bort de 15 min som det tar för mig varje dag. 15 min mindre framför tvn är inte så mycket att försaka. Efter ett par veckor så längtar kroppen faktiskt ut.
En annan bra sak är att jag är ett bra exempel för mina barn. Det händer ganska ofta att de vill följa med. Ett par kilometer är lagom för att de ska tycka att det inte är för jobbigt att följa med.
För mig så har detta varit ett väldigt lagom sätt att börja komma igång på efter utmattningen. Jag har annars väldigt lätt för att dra på för mycket på en gång och det slutar oftast med någon skada. Med dessa kortare turer så har kroppen fått vänja sig vid pulshöjningar och att bära fram min numera mycket tyngre kropp på ett snällt sätt. Jag har märkt en snabb förbättring vilket i sig ju är otroligt peppande!
Sedan finns det en jättepeppande grupp på Facebook som heter runstreak Sverige. Där finns det folk med både korta och långa streaks. Visst är det coolt med de som sprungit så otroligt många dagar men man får minst lika mycket pepp när man precis påbörjat sin streak.
Nu är jag medveten om att det här inte är någonting som passar alla. Känner man att det är jobbigt med ”kravet” att springa varje dag och att det stressar en. Då tycker jag att man ska låta bli. Om inte så rekommenderar jag att ge det ett försök. Det är ju din kropp och ditt välmående du investerar i. ❤️
0 till 24 