En rolig nyhet!

I söndags hade vi årets första lagpromenad. Vår nya lagmedlem Johanna var med. Förutom det så var även en av våra följare med. Kicki heter hon. Hon kändes så bra i gruppen att vi frågade om hon ville vara med i laget och till vår glädje så ville hon det. 😃

Båda nykomlingarna var otroligt duktiga och traskade utan bekymmer från Enköping till Uppsala. Heja dem! Det kommer presentationer från dem båda samt ett inlägg om långpromenaden från mig inom kort.

Både Johanna och Kicki slog distansrekord. Med ca 3 mil dessutom. Det är en enorm bedrift!

Hoho, så tomt

Ja här duggar det inte tätt mellan inläggen! Det finns minst en förklaring till det.

Förutom att det är semester och hjärnan gått in lite i semestermode så har jag (Elin) mått riktigt dåligt en tid.

Jag åkte iväg och glömde min medicin. Blev utan 3-4 dagar. Märkte inte av så mycket förutom en väldig yrsel. Jag läste på ordentligt innan jag började medicinera för min utmattning och depression och jag vet att man inte ska sluta tvärt med medicinen. Så vad gör jag. Slutar tvärt med den såklart. 🙈 När jag inte tagit den på fyra dagar så tyckte jag att jag lika gärna kunde sluta helt. Hur illa kunde det bli liksom… Jag kan tala om att jag gått igenom roligare saker! Jag har haft en otrolig yrsel, varit känslosam och lättretlig. Ljud- och ljuskäslig betydligt mycket mera än jag brukar kunna vara i vanliga fall. En period kände jag att det enda rätta var att inte längre finnas kvar i livet. Det var en underbar tanke just då. Så ljus och klar. Jag vet inte hur jag ska förklara det på något annat sätt. Det var så otroligt jobbigt att berätta att jag mådde så pass dåligt. Ändå var det skönt att dela de tankarna. Det kändes även bra att jag tillsammans med Mattias kunde tänka tillbaka på när vi läste på om medicinen och vad men kunde få för symptom. Detta var ett av dem. Trots tankarna så var det skönt att intellektuellt veta att jag inte mådde så dåligt. Det var medicinen som gjorde att jag mådde sämre än vad jag egentligen gjorde. Eller avsaknaden av den kanske man ska säga.

Nu har jag varit utan den i några veckor och mår bättre. Inga mörka tankar men fortfarande lite känslosam och nere. Det tror jag kan vara mitt mående som det är just nu. Jag är ute och tältar i Stockholms skärgård med barnen. Det kan vara så att en vecka med sömnbrist gör mig något mera instabil. Däremot så försöker jag att stanna upp och se de fina sakerna just nu. Det går ganska så bra. Det finns väldigt mycket vackert här ute!

Haha nyvaken i tältet. Ni ser ju hur utsövd jag är! 🙈😂

Dagarna här gör ändå att man samlar på sig själslig energi även om kroppen är trött. 🙂

Jag önskar er alla en underbar helg. Här ligger vi i tältet och lyssnar på åskan som mullrar. Mäktigt!

Fotkontroll

Mattias är ju den av oss som förkovrar sig i saker och gillar att lära sig och samla kunskap. Nu ikväll satt han och läste om hur man kunde jobba för att göra sina fötter smidiga och starka. Självklart var jag tvungen att joina träningstillfället och göra några av övningarna jag med. Mina fötter har klagat högljutt sedan jag i början av veckan gick ut på en promenad i mina Joe Nimble. Drygt 5 km asfalt. Efter 3 km var fötterna märkbart trötta och i slutet av promenaden gjorde musklerna i fötterna ordentligt ont. Om någon behöver sån här träning så är det ju jag!

Här nedanför visar jag några filmer på övningarna jag gjorde. Börja med att sitta med fötterna ordentligt på golvet. Lyft enbart stortån. Gör sedan tvärt om låt stortån vara kvar i golvet och lyft de andra tårna. Till sist ska du försöka spreta så mycket som möjligt med tårna. Lycka till! 🙂

Årets första långpromenad

www.facebook.com/events/332828404269985

Ja i vår värld så avslutas och startar året iom Maratonmarschen. Nu är det då dags för årets första lagpromenad. Vi har tänkt oss att gå mellan Enköping och Uppsala. Promenaden är öppen för alla. Det blir Johannas första långa promenad och för oss andra så blir det första sedan marschen. Mera fokus på att ha trevligt tillsammans och lyfta varandra för att nå målet än vad det kommer vara fokus på att gå i fotrallyfart. Välkommen att slå följe om du vill!

Lite förändringar

Som ni kanske vet så letade vi efter en femte medlem till laget inför maratonmarschen tidigare i år. Vi hade några intressenter men det blev Jessica som tränade och gick tillsammans med oss under marschen. Vi har tackat henne för den tiden och funderade ett tag på hur vi skulle göra framöver. Ska laget vara kvar? Om det blir kvar, ska det vara utformat på samma sätt? Vilka mål ska vi ha som lag och vilka ska vi ha som enskilda lagmedlemmar? Hur ska vi lägga upp träningarna? Om vi tar in en ny medlem (eller flera), hur ska vi välja ut dem? Vad är viktigt för oss som lag? Orkar vi köra ett år till lika intensivt? Ja en himla massa frågor har hunnit snurrat i huvudet. Vad har vi kommit fram till då?

Jo först och främst att laget kommer fortsätta. Kanske inte på riktigt samma sätt som föregående år. Vi får helt enkelt se lite hur det utvecklar sig.

Sedan så har vi frågat en ny tjej om hon vill vara med och det ville hon. Vi hälsar alltså Johanna varmt välkommen till laget! Johanna var tjejen som gissade rätt och vann tävlingen vi hade här på bloggen. Hon passar in bra på alla sätt och vis. Hon har aldrig gått långt tidigare och befinner sig i samma sits som vi gjorde för ungefär ett år sedan. Helt perfekt med andra ord!

Jag tror att Johanna kommer lägga in en liten presentation av sig själv så småningom.

Semester

Som ni kanske märkt så är det vääääldigt ont om aktivitet här på bloggen för tillfället. Det finns nog flera förklaringar till det. Dels så hamnade jag i lite som ett vacuum efter marschen. Allt som livet kretsat kring under så lång tid var plötsligt slut. Det blev liksom tomt. Jag tror att vi alla har behövt lite tid för att ladda om.

En annan sak är att jag mått lite sämre. Tröttdagarna har varit flera och aktiviteter har tagit så extremt mycket mera på kropp och knopp än de borde.

Tredje anledningen är nog att det är semestertider. Mycket tid med barnen. Bad, matsäckar, hundpromenader, konfliktlösningar i mängd, försöka stanna upp och njuta av livet emellanåt. Ja, ni förstår säkert. Ekorrhjulet snurrar på för fullt men nu under sommaren med lite mindre tankar på maratonmarschen.

Hjärnan har fått vila lite men vi har så smått börjat planera uppladdningen inför nästa år.

Tanken är att jag ska börja bli lite mera aktiv här nu. Det kan hända att det inte enbart blir texter om just maratonmarschen framöver, även om de säkert kommer vara flest. Vi har ju flera ultramål som vi vill försöka uppfylla de närmaste åren så jag tror ni får följa med även på de förberedelserna.

Jag hoppas du har en lika underbar sommar som jag!

Breda fötter och enormt bra service

Jag är tyvärr en av de personer som står ytterst stadigt här i livet. Otroligt stadigt faktiskt. Jag har pratat lite med Mattias om mina breda fötter så igår googlade han hur man mäter och så satte han igång och ritade av fossingarna och mätte dem för att se hur breda skor jag egentligen behöver. Det visade sig vara så här:

Resultatet blev att jag inte bara behöver breda skor (wide) utan jag ligger precis på gränsen till att behöva extra breda skor (extra wide).

I förrgår var vi på en skoaffär i Uppsala. En dit jag kan tänka mig att man kanske väljer att gå om man är löpare. Jag tänkte själv att det här måste ju vara affären med bäst kunnande och utbud. Det kändes väl inte riktigt så när vi kom dit. Personalen kändes inte speciellt engagerade och skor för breda fötter hade de inte direkt. Tillslut hittade vi ett par skor som kändes ok så jag köpte dem. Jag kommer lämna tillbaka dem i veckan för de var inte hundra, plus att jag tycker att man som kund ändå betalar för att personalen ska vara engagerad och vilja hitta det du söker. Dessa skor var det.

Igår åkte vi till sportringen här i Enköping. Mattias har varit där en hel del. Jag har bara varit in en snabbis någon gång. Jag tänker inte riktigt på att affären finns om jag ska vara helt ärlig. Den ligger i alla fall bredvid godisgallerian.

Ojojoj, vilken skillnad det var på engagemang från personalen! Helt underbart! Det var så skönt att för nästan första gången i mitt liv inte behöva köpa skor som jag nöjer mig med.

Här hade de faktiskt ett par skor som passade mig riktigt jäkla bra! Ett par asics som var extra breda. Alltså 2E!

De har ju tyvärr inte den breda tåboxen som altra har men de sitter ändå så himla mycket skönare på fötterna pga att hela foten faktiskt får plats. Nu har jag bara använt dem lite grann från igår och under dagen idag men så här långt känns det bra!

Förutom de här skorna så fick jag tipset att testa ett par strumpor från seger. De har en antifriktionsbeläggning på utsatta områden. De har jag använt idag men jag har inte gått i skorna tillräckligt långt för att kunna utvärdera dem än men jag lovar att återkomma med ett omdöme vid ett senare tillfälle.

Jag vill verkligen rekommendera sportringen i Enköping! En otroligt bra service och trevlig personal. Nu har de även rea på en massa saker och vem älskar inte en bra rea!?! 😄

Elins maratonmarsch

Ja nu börjar det väl bli dags att försöka summera min upplevelse av maratonmarschen.

Jag hade en väl genomtänkt plan. Från starten och så länge som jag gick så skulle jag med gärna mellanrum skriva ner mina tankar och upplevelser om loppet. Hände det? Näppeligen!!! I början hade jag fullt upp med att insupa atmosfären och njuta av att allt äntligen hade startat. Allt det jag planerat för och längtat efter. Sedan var det väl en period då jag helt enkelt glömde bort det och sista tredjedelen av min promenad så orkade jag helt enkelt inte. Då hade jag fullt upp med att bara ta mig framåt. Men ni ska få en sammanfattning av loppet om än icke-strukturerad och med minnesluckor.

Sista dagen med packning. Jag tycker bilden visar rätt bra på hur stressad, halvt panikslagen och rätt helt galen jag var! 🙈😂

Ja packningen var väl inte riktigt lika i sista minuten som det var inför WOP men ändå aningens i sista minuten. Vi hade försökt ställa om dygnet med resultatet att jag sovit mindre än på väldigt länge. En bra tanke som kanske inte blev perfekt utfört kan man nog sammanfatta det som.

Inför loppet som även var en sorts avslutning för laget då vår tanke med bildandet av laget var just inför MM så köpte jag varsin present till lagmedlemmarna. Det ska man väl ändå göra som lagledare tycker jag. Tjejerna fick varsin underställströja i merinoull från Kari Traa och Mattias en motsvarande, icke rosa, från ett märke jag inte minns namnet på just nu.

Med på packningen var även mitt motivationskort. Det fick jag från Jënni från pace on earth ett par dagar innan start där hon önskade mig lycka till på maratonmarschen. Jag bara älskade citatet och bestämde mig för att det skulle med. Under själva marschen så var det faktiskt rätt många personer som kom fram och ville läsa. Det var lite roligt!

Så blev det då äntligen dags för avfärd mot Stockholm. Efter en hel del velandes (mest från min sida) så blev det slutligen tåget med en bokad taxi som stod och väntade på oss utanför centralen. Det gick väldans smidigt måste jag säga. Jag åkte tom första klass. Alldeles ensam var jag där uppe i vagnen. Det var faktiskt första gången för mig. Jag passade på att lyssna på ljudbok och bara slappna av. Sååå skönt var det!

Väl på centralen mötte vi upp resten av laget samt Niclas som skulle dela taxin med oss.

Före starten var det väskinlämning, nummerlappsuthämtning, genomgång av regler osv. Men roligast av allt var ju att Mattias, som fyllde 40 år, blev intervjuad av mannen med rösten, Mr. Gjutarenäfve. Efter det så stämde alla upp i sång för honom. Vilket minne! Kanske mest för oss runt omkring då Mattias inte såg heeelt bekväm ut i rollen. Men väljer man att spendera sin jämna födelsedag med 250 andra människor så får man nästan räkna med att bli uppvaktad på något sätt, eller hur!?! När sången och hurrandet dött ut så skålade vi i laget och Niclas i alkoholfritt bubbel.

Jag har tyvärr varken kort eller film på detta då jag var fullt upptagen med att hålla i bubbelflaska och glas. Har du som läser tagit kort eller filmat den här händelsen så skicka det gärna till mig!

Så gick startskottet och alla var iväg.

Det var ju roligt att gå genom Stockholm på ett sätt men vandring i stadsmiljö är ju inte riktigt min grej. Men det var supertrevligt att träffa lite folk och prata! En stor eloge till de funktionärer som jobbade för att vi skulle komma fram så säkert som möjligt! Trots tydliga instruktioner före start om att ledet skulle bestå av max två personer i bredd så skulle jag gissa på att snittbredden bestod av 5-7 personer… Det är ju lite synd! Inte bara för att man stoppar upp för cyklister och andra fotgängare, riskerar att bli påkörda utan framför allt att tiden man kan få på tjejbajamajan alt diket blir ju så himla mycket kortare än om man gör ett smalt men långt led. 😉 Det är helt enkelt bättre rent taktiskt att inte gå så himla många i bredd!

Det blev en hel del kort tagna så här i början men efter hand så blev jag bara sämre och sämre på det. Inte helt ok för den som är inofficiellt ansvarig för våra sociala medier men man kan ju inte alltid ligga på topp… 😬

Här i början hade jag mina nyinköpta armkompression. Jag tänkte dels att de skulle hjälpa mina soleksem som jag har på underarmarna att slippa bli exponerade för solen men även att de kanske kunde hjälpa mig från att svullna så otroligt mycket i händer och armar. Jag såg ju inte riktigt klok ut på WOP nämligen! Det blev tvärt om. Händerna svullnade rätt snabbt och jag funderade hur tusan det här skulle gå. Det är ju otroligt obehagligt att ha händer som ser ut som handbollar! Då kom mina kära lagkamrater med det smarta tipset att jag skulle ta av mig kompressionen och se vad som hände. Händerna blev typ 90% återställda. Svullnaden gick ner rätt snabbt och höll sig borta. När jag kände att de började svullna så gick jag en bit som en gibbonapa med armarna rakt upp över huvudet. Kanske inte den snyggaste gångstilen men å andra sidan så är jag ytterst tveksam till att MM-deltagare är kända för sin snygga gångstil. De flesta har tillslut ett rätt säreget sätt att förflytta sig framåt på! 😄

Ganska snabbt i tävlingen så passade jag på att ta ett par idolbilder. Först på Denise som kom hela vägen från USA för att gå marschen. Den stackaren fick nöja sig med min knackliga engelska när jag översatte vad Christer Janzon sa före loppet när han berättade om regler och saker att förhålla sig till. Men hon verkade nöjd och jag var lite stolt över mig själv som faktiskt pratade så pass mycket engelska som jag gjorde. Jag har ju inte använt något annat språk än svenska sedan jag gick ut gymnasiet -02. Denise var grym och kom till Mariefred om jag inte minns fel. 18 timmar. En otrolig bedrift!

Sedan fick jag även en bild på mig och vinnaren Agne Truss. Agne är min stora idol! Hon har ju kommit tvåa två år i rad och i år fick hon äntligen vinna. En otroligt välförtjänt vinst! Agne har liksom en stuns i steget när alla andra släpar fram sina fötter. Hon är även otroligt glad, ödmjuk och trevlig! En härlig och imponerande person helt enkelt!

Ja vad hände mera…?

Efter ungefär fyra timmar hade jag blåsor på tårna. Fötterna hade jag tejpat och lyckats riktigt bra med. Men tårna hade jag inte förberett på annat sätt än klippta naglar och tåstrumpor i coolmax samt ytterstrumpor i ull. Tårna var inte riktigt med mig under den här promenaden kan man säga! Jag kommer inte ihåg om jag började ta toatid för att fixa fötterna nu eller efter första supporterzonen. Första toastoppet var i alla fall runt en kvart långt. Det var mycket att sticka hål på. Försöka placera naglarna där de ska sitta. Ja, naglarna var ju ytterst på dessa stora blåsor så när jag spräckte blåsorna så åkte ju naglarna runt lite som de kände för. Efteråt smorde jag in och gjorde ett strumpbyte när jag ändå höll på.

Tå 1,2 och 5 på båda fötterna var de som var drabbade. Jag tror att jag kommer tappa alla de naglarna. Det här är fötterna 14 timmar efter att jag brutit. Blåsorna är punkterade säkert sju gånger vid det här laget men fyller på sig ändå med jämna mellanrum. Fötterna är svullna. Vänster mera än höger men i stort så mår fötterna ändå rätt bra vid det här laget. Japp, jag bröt för tidigt!!!

Vi gick förbi Vårby gård. Wow, det här måste jag ta kort på tänkte jag. Det sjunger ju Love Antell om. Jag skulle berätta för Anne om det och sjunga lite av sången. Hahaha, jag mindes ju bara Vårby gård. Så jag sjöng hmhmhm på Vårby gååååård för henne. Det irriterade mig otroligt mycket eftersom jag under en period för några år sedan lyssnade en hel del på Love. Inte förrän ett dygn efteråt kom jag på att det var ”pokerkväll” (tror jag i alla fall 😬😄) istället för hmhmhm.

Kusinen Lena körde dam-bajamajan de första 12 timmarna. En av många otroligt härliga funktionärer. Glad och peppande! Jag såg att Marthina åkte med henne ett tag i alla fall. Det var otroligt synd att hon inte kunde gå i år! Ett tjockare pannben än Marthinas tror jag aldrig att jag skådat. Ja om man inte räknar med Romans pannben. Debutanten som krigade sig in på en tredjeplats. Han och Marthina verkar ha fått liknande pannben i livets lotteri. Sedan har de lite olika fysiska förutsättningar som kanske gör att de kommit olika långt i tävlingen men jag beundrar bådas prestationer enormt!

Först i den här bildserien har vi två andra favoriter för mig. Stefan och Linda från laget walking dead. De är så himla trevliga och glada! Kunniga och begåvade de med! Haha ja enligt mig så var väl de allra flesta som gick just den typen av människor. Men Linda och Stefan har jag träffat tidigare bland annat på WOP och de är supergoa! Linda är otroligt grym! Även där kan vi snacka pannben! Hon har sprungit 100 miles på löpband!!! Grymt, eller hur!?!

Så mycket längre än den här skylten som det står Nykvarns kommun på kom jag inte. Jag bröt 49 minuter efter supporterzonen i Nykvarn. Är jag nöjd med min prestation? Ärligt talat inte alls!!! Jag fick i alla fall en bronsmedalj men pga mig så nådde inte laget sitt mål på 24 timmar eftersom jag var den tredje att bryta. Det är otroligt surt! Tror jag att jag hade klarat 24 om jag verkligen hade försökt. Nej, det tror jag inte men jag bröt för tidigt. Jag hade svårt att hinna med ledet ett tag efter Nykvarn och då bestämde jag mig för att bryta. Det var en av anledningarna som var ok för mig att bryta på. Det hade jag ju tänkt ut innan. Det var bara det att när jag väl ville bryta så fanns det inga toa-bilar att bryta i så det var bara till att fortsätta gå. Under tiden så piggade benen på sig lite. Jag joggade ju konstant i över en timmes tid men jag hann ju med och det krampade ingenstans. Blåsorna var ju inte så roliga men jag kunde ju överleva det problemet. Men när jag väl tagit beslutet att bryta så satt det liksom där i huvudet och jag följde den planen. Fasen liksom! Jag har ju fortfarande ont i tårna idag en vecka efter men jag kan ha skor på mig och jag kan gå några km utan problem. Nästa år ska jag inte bryta förrän jag får ordentliga problem! Nu ska här tjockas till pannben under det kommande året, för så här kan vi ju inte ha det!

Besviken bild från brytbilen efter 12 timmar och 49 min.

Jag får nog avsluta inlägget här trots att jag märker att jag missat en massa. Det får helt enkelt bli en fortsättning för nu är inlägget otroligt långt och jag börjar få kramp i fingrarna. Nu önskar jag er alla en härlig fredag!

Mot nya mål

Idag var vi ute och sprang/joggade/gåggade, ja vad man nu vill kalla det för. Jag och Mattias hade tänkt oss en tur i skogen. Det är ju så otroligt mycket roligare och skönare att springa i skogen än på asfalt men regnet har öst ner här under em och när det väl blev uppehåll så väckte jag Mattias som somnat till i soffan så gav vi oss ut på en kort sväng i anslutning till huset.

Knappt 2 km blev det. Det kändes skönt att komma ut, även om det regnade lite på oss i början. Jag kan ju konstatera att jag har sjuuukt dåligt flås. Det kanske inte är så konstigt efter att inte ha sprungit på 1,5 år samt gått upp 20 kg på nästan samma tid. Men nu har jag startat.

Jag började att skriva att vi är på väg mot nya mål. Det stämmer men det betyder inte att vi inte kommer att ha kvar vårt gamla mål. Att som lag gå 24 timmar på maratonmarschen får stå kvar tills det klaras av. Men i år (ett år i kalendern går från maratonmarsch till maratonmarsch. Har inte alla det så..? 😋) är tanken att vi ska springa en backyard. Håller tummarna för att vi får tag på startplatser i Trosa! Det var ju så himla mysigt! Sedan ska vi ju gå Walk of Pain igen är det tänkt. Fast den här gången tänker vi boka något boende där. Dels för att slippa åka hemifrån så himla tidigt men också för att slippa köra hem. Det var varken roligt eller trafiksäkert…

Vad har vi mera för planer då..? Långsiktiga planerna kanske vore att springa ett 24 timmarslopp. Det passar ju ihop med vårt namn. 😄 Men att satsa på det redan till nästa år vore nog att utmana ödet och knäna lite för mycket! Däremot skulle det vara roligt att testa 6 eller 12 timmar. PRT ligger ju nära till hands där.

BRR vore ju sjukt roligt! Västerås är ju lite lagom långt bort sådär. Ska man försöka få in flera lopp under en säsong så är det ju snällare mot plånboken om alla lopp inte kräver lång resväg med bil eller tåg plus boende på platsen.

Redan nu i september så funderar jag på att anmäla mig och barnen till ett lopp utanför Västerås. Jag kommer inte ihåg vad det heter nu men 5 km tänkte jag kunde vara lagom för oss tre tjejer. Vi får se om Mattias och hans barn hänger på de med.

Ja just nu bubblar det och snurrar runt en massa tankar i huvudet. Det behöver göra så en stund innan jag kan strukturera upp och börja planera. Rensa ut vilka mål som är vettiga och görbara för kommande året och vilka som borde vänta ett eller ett par år till. Hur ser ekonomin ut? Vilka lopp kräver ev barnvakter? Osv osv.

Den långsiktiga planen är väl för oss att testa på en backyard i år. Samt att ta våra första stapplande steg mot ultralöpare. Detta gäller kanske inte för hela laget utan det är väl något som jag och Mattias har kokat ihop ganska nyligen. Har vi tur så kanske någon mera hakar på till någon av tävlingarna.

Vad har ni för planer och mål framöver?