Det ska bli lite spännande, kände jag. Första långa promenaden sedan maratonmarschen. Det är även första långpromenaden tillsammans med vår nya medlem Johanna. Dessutom är det första gången som någon utanför laget följer med. Det var jätteroligt att Kicki som följt oss på bloggen och Facebook valde att följa med denna gång!
Vi träffades vid stationen i Enköping kl 08:00 för att, via banvallen gå till Uppsala. Som ni ser så var inte vädret det bästa vid starten men det var nog bara första 30 min eller så som regnet föll på oss. Sedan blev det betydligt bättre!
Jag kanske ska starta med att berätta lite om morgonen. Lite förberedelser sådär.
Under maratonmarschen hade jag fötterna tejpade med rocktapes H2O-tejp. Det funkade jättebra förutom tårna som jag inte tejpat. Därför tänkte jag nu ge mig på att testa olika tejpningar. Denna första gången så tejpade jag fotsulan precis som på MM men tejpade även tårna. Ett par saker skilde sig mot MM. Dels så hade jag under denna promenad mina nya asics extra wide. Dels så hade jag en tejp köpt på typ rusta eller dollar store, eller var det kanske Biltema..? I vilket fall som helst så hade jag en billigare tejp. Det märktes när jag skulle göra iordning fötterna. Det var svårt att få tejpen att fastna ordentligt. Jag hade inte smort in fötterna på veckor, så det var inte därför det problemet uppstod. Jag tror helt enkelt bara att den var av sämre kvalitet.
Jag tänkte att jag skulle testa att tejpa ena foten och låta den andra vara helt neutral. För att kunna se vad som beror på vad med alla mina fotproblem. Det som blev negativt var att det mellan ett par tår började lossna lite i tejpningen. Det bildades rätt tidigt en blåsa där. Den otejpade foten kändes bättre, vilket gjorde att jag valde att ta bort all tejp när vi var i Örsundsbro. Resten av vägen gick jag otejpad. Jag bytte även från ett tjockare par injinji till ett par tunnare.
Redo för avfärd. Lite typiskt var att jag lyckades på något konstigt sätt få nackspärr ungefär 5 min innan vi skulle gå ut genom dörren. Jäkla skit, var tanken som for genom mitt huvud! Men iväg kom vi, även om vi började promenaden med att gå till apoteket och köpa röd ormsalva till mig.
Mellan Enköping och Örsundsbro så blev det inte så mycket banvall, utan mest väg.
Båda våra ”nykomlingar” gjorde grymt bra ifrån sig! Här har Johanna nyss satt personligt rekord. Efter det gick hon ungefär 3 mil till. Haha vilken grym ökning av distans va!?! 💪
Jag måste bara visa den här lilla sötnosen med.
När jag passade på att vattna gräset i ett dike så såg jag plötsligt den här lilla gynnaren på ett blad framför mig. Jag tyckte det var passande. Alla steg framåt är i rätt riktning. Det spelat ingen roll hur snabbt det går. Det är ändå en bit åt rätt håll.
Strax därefter slog även Kicki sitt personbästa. Grymt bra! 💪
Vi hade ett lunchstopp i Örsundsbro. Otroligt goda pizzor åt vi. Fötter fixades iordning och ett litet besök på ICA.
Resten av vägen gick i stort sätt helt uteslutande på banvallen.
Här tar tyvärr mitt fotograferande slut. Jag gick otroligt ont i fötterna. Dämpningen i mina asics är inte alls lika bra som i mina altra. Sedan kanske det inte är optimalt att gå närmare 5 mil i ett par skor som man gått 5 km i som längst innan. Dessutom blev jag akut toanödig sista milen. Det var den längsta milen i mitt liv kan jag tala om! Och ledsen var jag. Helt totalt sopslut i själen. Kanske är det inte optimalt att ge sig ut på sådana långpromenader när man inte riktigt är stabil än efter att tvärt slutat med sin antidep-medicin…. Det är lätt att vara efterklok ibland. Men fram till Flogsta kom vi alla i rätt bra skick måste jag säga. Eller rättare sagt, alla var i sjukt bra skick och jag var inte mera än halvdöd ungefär.
0 till 24 