Som att vara gravid

Ja lite så känns det just nu. Som tur är så har jag inte gått upp riktigt lika mycket i vikt som jag gjorde när jag var gravid men känslan är lite av densamma.

Mardrömmarna. Jag drömmer om allt som kan gå fel. Tidigare med barnet, nu med maratonmarschen. Jag skulle nog vilja påstå att ångesten jag känner när jag vaknar av att jag suttit för länge i toavagnen eller har tappat bort hela ledet av någon konstig anledning, är lika stor som när jag drömde att jag tappat barnet eller glömt det någonstans. Jag vet inte riktigt om man ska tolka det som att jag tar marschen på för stort allvar eller tog mitt kommande moderskap lite för lättvindigt. Drömmer gör jag i alla fall och aldrig får jag drömma att jag går och vinner hela tävlingen… Attans, liksom!

Planeringen. Nu är ju ett års planerande just i slutfasen. Säcken ska knytas ihop för nu kommer snart bebisen/tävlingen. Allt borde kännas bra och förberett. Haha fast det är precis tvärt om egentligen. Ju närmare datumet man kommet, desto mera förstår man hur oförberedd man faktiskt är. Och frågan är ju egentligen om det ens går att förbereda sig helt på någonting man aldrig upplevt tidigare….

Boande. Köpa saker som kan vara bra att ha. Kolla på dem. Vika ihop och lägga i prydliga högar för att en stund senare titta igenom och lägga nya prydliga högar. Istället för att gå igenom bebissaker och prylar så tittar jag nu kärleksfullt på mina högar med våtservetter, vaselin, compeed, salttabletter, optiplasten, regncapen osv. Lite samma känsla, helt andra saker… 😂

Nu närmar sig dagen D med stormsteg och jag kan inte göra annat än att försöka ställa om dygnet lite nästa vecka. Förutom det så är ju allt förberett så långt jag kan med min brist på tidigare erfarenheter av loppet. Jag ska passa på att njuta av mardrömmar och pirr i magen. Tankar som växlar mellan att jag kommer gå otroligt långt till att jag kommer snubbla och bryta foten under första kilometern. För aldrig igen kommer jag vara i den här sitsen som jag är nu. Efter förlossningen/marschen så är livet förändrat och jag kommer aldrig igen förbereda mig inför min första.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s