Status just nu

Ja ni kanske är trötta på att höra om mig (Elin) och min utmattning. Är det så, så är det bara att scrolla vidare.

Jag blev ju sjukskriven för drygt 2 månader sedan. Första månaden klarade jag absolut ingenting. Det har blivit bättre med mycket vila och till viss del medicinering. Det känns skönt att det går åt rätt håll men det går otroligt långsamt och med bakslag lite då och då. Men nu är det ju inte min sjukdomsbild jag ska berätta om utan mera hur det påverkar min uppladdning.

I helgen hade vi ju vår lagpromenad. Det blev knappt 4 mil. Det kändes bra i benen och så men fötterna var totalt fyllda med blåsor. Jag vet inte om de har blivit extra känsliga nu när jag inte står och går så mycket i skor längre. Att gå från ca 14 h/dygn i skor till i snitt kanske 1 h/ dygn ger ju såklart fötter som inte är lika härdade.

Om man ser på orken då. Det kändes bra under promenaden. Jag har kanske inte så mkt pannben som jag skulle önska. Det är kanske för att allt tar så mycket energi än det brukade. Efter promenaden så sov jag i 16 h. Var sedan vaken i 8 h för att sedan sova hela nästa natt. Även ett par dagar efteråt var jag fortfarande extremt mycket tröttare än vanligt. Det är nästan lite läskigt faktiskt! Men samtidigt som promenaden tog väldigt mycket fysisk och psykisk energi så gav den också otroligt mycket själslig energi. Det är underbart att gå längs vägar på landet. Prata med goda vänner. Känna solens varma strålar och faktiskt känna sig som en fungerande person. Under promenaderna är jag fortfarande som vem som helst. Ingen press eller stress. Inga moment som jag inte klarar av. En fot framför den andra. Det är allt som krävs. Orkar jag inte vara delaktig i ett samtal så låter jag bara bli. Då går jag istället i mina egna tankar för en stund. Jag kanske är den som just nu orkar minst i laget men det gör mig inte så mycket egentligen. Någon ska ju vara den personen också.

Walk of pain närmar sig. Tanken är ju att det ska vara genrepet för några av oss i laget. Hade det varit som vanligt så hade allt varit färdigplanerat vid det här laget. Det hade inte varit packat än men noggranna listor hade gjorts och det mesta utom färskvaror skulle ha varit inhandlat. Men så som verkligheten ser ut så har jag bara kommit på tanken att det nog vore bra att börja tänka. Jag har försökt att tänka och börja planera lite men det är fasen lönlöst. Jäkla hjärna! Att planera var liksom min hobby tidigare. 🙈😂 Jag är egentligen bäst på planering. Nu känns det som att jag kommer springa igenom Ica på morgonen innan starten och dra med mig lite som verkar bra för stunden. En endaste sak har jag bestämt mig för att ha med och det är risifrutti. Jag blir så himla glad av risifrutti. Magen verkar tycka att det är ok föda när man är ute och går och är magen glad så är jag glad!

Risifrutti och musli. Japp, muslin jag tipsade om i ett tidigare inlägg ska såklart med den med. Det är så långt som jag planerat. Hur går det för er andra som ska gå wop eller MM? Har ni er packning klar för er eller kör ni mera på min stil och slänger ihop allt i sista stund?

Imorgon har jag två saker jag ska göra. Det ena är att städa. Vi får nämligen övernattningsgäster på lördag. Det andra är att ta en promenad. Inte en lång en men att komma ut måste börja bli en daglig rutin igen. Frågan är vilket som skrämmer mest. Tror ni att det blir en längre promenad med en mera effektiv städstund eller en massa plockande med allt här hemma och en kort promenad? Fortsättning följer…

Spännande saker som händer i mitt liv va!?! 😬😂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s