Första promenaden

Igår hände det äntligen. Min första promenad på egen hand sedan jag blev sjukskriven för snart fyra veckor sedan. Den var inte lång. Jag kan inte säga att jag njöt av den på något vis men den blev i alla fall av.

Jag har problem med yrsel för tillfället samt att pulsen rusar otroligt vid minsta ansträngning så i minsta uppförsbacke så behöver jag stanna till för att inte ångesten ska skölja över mig. Som tur var så valde jag att gå på och runt Gröngarnsåsen. Där finns det en massa skyltar man kan stanna och läsa när det blir jobbigt. Då känner jag mig inte lika udda som jag hade gjort om jag bara varit jag som utan anledning stannar alldeles ångestfylld i varje uppförsbacke.

Jag tror att det beror en del på medicinen. Är inne på nr 2 nu då den första inte funkade. Den här känns bättre. Haha ja förutom att jag håller på att svimma ibland och ångesten som hoppar fram då och då. Men det tar ett tag innan den ”ställer in sig” och under den tiden kan man må sämre. Det är väl ungefär sär jag befinner mig nu.

Men en promenad blev det ändå och även om jag inte njöt av den som jag skulle ha gjort i vanliga fall så är jag stolt över att jag tog mig ut på egen hand! Jag ska försöka få det till en daglig rutin nu. Det blir kanske inga långa sträckor men varje steg är ju bättre än inget steg, som en vis man sa till mig i förra veckan (Mattias alltså). 😄 Jag har lite svårt för att tycka att dagar som är under typ 15000 steg är bra. Det sitter i huvudet att jag vid det här laget hade planerat att ligga på runt 25000 steg per dag i snitt. Att då vara nöjd med en promenad i solen som gav mig knappt 6000 steg sitter långt inne. Men att vara nöjd med att jag tog mig ut är lättare så jag ska försöka bortse från antal steg osv och bara acceptera att jag är bra bara jag tar mig ut genom dörren. För det är där jag är just nu. Så himla frustrerande!

Maratonmarschen börjar närma sig och hur ser jag då på min målsättning och mitt deltagande..? Just nu så känner jag att jag kommer att starta. Målet på 24 timmar känns vääääldigt avlägset men det finns kvar i huvudet. Jag tror att jag kommer vara nöjd med sex timmar om min status är densamma som nu. Sedan får jag väl stötta mitt lag på andra sätt. Jag kan ju tex vara världens bästa support. Men förhoppningen är ju ändå att jag ska gå långt så in i helskotta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s