Mina reflektioner kring långpromenaden

Jag kände mig förväntansfull och nervös samtidigt när vi gick ut, hade jag valt lagom mycket kläder och hade rehaben gjort någon skillnad?

TL;DR: Mat och kläder funkade bra, skor lite trångt, löparknä kändes i vänster höft istället för knät? Hus ute på landet där tv-programmet hörs på avstånd blir läskigare om man skrämmer upp varandra 😉

Elin har haft många bra tankar kring mat och dryck så packningen i ryggsäcken kändes som det säkraste kortet inför promenaden, mitt bidrag var termosmuggar som passade i sidofacket på ryggsäcken.

Det skulle bli kallare än förra promenaden, ett par grader minus i jämförelse med ca tio plusgrader, så jag valde att ha på mig tre lager: underställ, fleece/löpartights och tunnare vinderbyxa/löparjacka. På fötterna hade jag dubbla par strumpor där det yttre skulle stå för värmen. Mina fötter brukar klara sig ganska bra från blåsor så jag var inte jätteorolig, jag tejpade hälarna med leukoplast av gammal vana. Elin hjälpte mig att tejpa knät enligt instruktion på youtube.

Jag promenerade i mina Nike Air Zoom Pegasus 34, det kändes lite trångt i skon med de extra strumporna när vi var på väg ut men det var lite sent att göra något åt det.

Vi gick lite annorlunda i början då vi startade hemifrån Elin istället för Enköpings station, för egen del var humöret bra och jag kände mig mätt men inte julbordsmätt.

Jag blev lite fundersam på om mina tår skulle skavas sönder då skorna var mer välfyllda än vanligt. Efter en stund så kändes det bättre så tankarna vandrade vidare. Vi gick på och pratade, med jämna mellanrum kände någon enstaka bilist ett behov av att slå på hellyset i ansiktet på oss. Pannlamporna var riktade ner i marken nära oss så jag tror snarare på dålig timing än någon annan förklaring.

När det är kallt ute så tycker jag att det är extra gott med varm dryck och mat på promenaden, så jag var extra glad i Elins medhavda glögg 😘

Det var en väldigt fin natt att promenera, stjärnklart och när vi kommit in på småvägarna var det så fridfullt. Vi såg en grupp med älgar som sprang ute på en åker men annars var det bara vi som rörde på oss. På ett ställe passerade vi ett hus där familjen tittade på tv eller något, det var något olustigt eftersom ljudet var uppskruvat så pass högt att vi som passerade en bit från huset kunde höra programmet väldigt väl.

Förra gången vi gick förbi där var det lite varmare ute så då kändes det inte otroligt att man hade ett fönster öppet, nu kom det mer läskiga förslag från gruppen på varför ljudet var så högt.

Jag kan inte riktigt säga när det började kännas i vänster höft, men när vi tog bussen hem i Örsundsbro så gjorde riktigt ont. Kanske hade det släppt om vi fortsatt på men jag gissar att det tilltagit och att det även börjat kännas i knät med. Vi gick ju i raskare takt än senast så jag hoppas att det är en del av förklaringen tillsammans med kylan.

Nästa promenad ska vi se om jag kan skriva lite stödord längs vägen, det blir lite enklare att se tillbaka på promenaden så 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s