Långpromenad #2

Igår var det äntligen dags för vår andra laglångpromenad. Jag (Elin) och Mattias laddade upp genom att äta julbord och fira min faster som fyllt 70 år. Vi var på Tingsgården i Eskilstuna. Ett jättemysigt ställe med supergod mat! Jag kan rekommendera deras julbord! Inget överflöd av saker men jag tror inte att någon av oss saknade någonting heller. Allting var vällagat och gott! Haha, nog skrivet om den uppladdningen. Man kan väl säga att vi var lätt rullandes när vi åkte därifrån.

Vägen från julbordet går delvis längs med bansträckningen. Det är vackert längs med Eskilstunaån!

Väl tillbaka i Enköping så var det bara till att byta om och packa ryggsäckarna för kl 19 hade Anne kommit och det var dags att gå.

img_4303Det var ett glatt litet gäng som gav sig iväg. Lagledaren (Moi) var väl den som var mist pepp kan man väl säga. Djupare analys kommer i ett senare inlägg. Men det är alltid härligt att umgås med dessa två!

Det är samma sträcka som förra gången som ska övervinnas. Enköping-Uppsala. Vi räknar med 12 timmar precis som förra gången men är rätt övertygade om att det kommer gå betydligt snabbare än sist. Vi har ju över en månads mera träning i kropparna.

Det är ett otroligt vackert väder! runt 6 grader minus och alldeles stjärnklart. Månen är nästan helt full och lyser upp så pass mycket att det bara är riktigt mörkt när vi går genom skogspartierna på småvägarna mot Örsundsbro.

Vi bestämmer att efter varje hel timme vi gått så blir det ett kort stopp för att pinka om man behöver det. Vi tjänar faktiskt en hel del på att göra så mot att göra som vi gjorde sist, då man stannade till varje gång någon blev pinknödig.

img_4311

Efter en mil tar jag fram en överraskning, glögg och finpepparkakor. Det var väl iofs bara en överraskning för Anne, då Mattias var med när jag köpte dem. Men jag är övertygad om att vi uppskattade den varma glöggen alla tre.
Här har jag redan så pass mycket problem med mina fötter så jag är tvungen att ta en längre paus och plåstra om dem.

Någonstans mitt ute på landet ligger det ett spökhus där det bor en styckmördare som gillar att tortera sina offer och sedan laga gryta på dem. Alla hans offer är nu arga elaka onda andar som rör sig däromkring. Det var i alla fall vad min och Annes fantasier lyckades knåpa ihop under den lilla tid som vi befann oss på vägen utanför det huset. Jag är så himla mörkrädd när det kommer till sånt där. Att sedan ha en person till med sig som är likadan är inte bra för hjärtat. Tur att vi hade lugna Mattias med sig. Han hade helt andra förklaringar till den kusliga känslan runt huset. Kanske mycket mera logiska så här i efterhand men just då så kändes faktiskt fantasins förklaring så väldigt mycket mera trolig. Hade inte han varit med så hade jag och Anne garanterat sprungit en kilometer eller två där ute mitt i ingenstans med bara en massa skog omkring oss. Nu när vi hade sällskap så ökade vi bara på stegen lite. Eller ganska mycket. Jag kollade hastigheten där när Mattias sa att vi nog gick lite för fort och den var ju en bit under 10 min per km. Vi fortsatte så tills vi hade kommit en bra bit från spökhuset.

Det var kyligt under natten men det kändes som alla var vid gott mod. Fötterna krånglade på mig men resten av kroppen kändes bra. Lite andra skavanker men det var först när vi närmade oss Bålsta som krämporna kom ordentligt och då gick det snabbt utför. Jag började få ont i knäna och Mattias hade ont på ett sådant sätt som han hade först i slutet av förra promenaden redan nu när vi inte ens var halvvägs än.

När vi hade tagit oss igenom hela Örsundsbro så kom bussen som går tillbaka till Enköping. Vi hoppade inte på den men det gjorde oss uppmärksamma på att det var bäst att kolla busstidtabellen eftersom det mitt under natten är en paus på tre timmar då det inte går någon buss. Tur att vi gjorde det för det visade sig att nästa buss som skulle komma var den sista för natten.

img_4317

Någon km efter denna skylt så valde vi att bryta. Vi gick några km till och satt sedan och inväntade bussen i Örsundsbro centrum.
När vi kommer till busskuren, ca 30 min innan bussen ska komma, så sitter det redan en kvinna där. Tillpiffad och snygg var hon. Jag tyckte så synd om henne! Hon hade somnat på bussen på väg hem från Uppsala. När hon vaknade till så trodde hon att hon var vid Enköpings station och skyndade sig att hoppa av. Hon hoppade av 23 km för tidigt bara… Men hon verkade inte helt missnöjd ändå. Hon sa att det är ju vid sådana tillfällen som man får var med om äventyr. Hon var väldigt intresserad av vad vi sysslade med och vi berättade ju så klart gärna om maratonmarchen för henne. Hon i sin tur berättade för oss om när hon i sin ungdom besteg Kilimanjaro och deras reseledare blivit fängslad och satt i en liten bur, så de var tvungna att åka på en främmande människas bilflak för att komma hem. Jätteroligt att lyssna på! Tänk vad som kan hända om man sitter i en svinkall busskur i Örsundsbro kl 02 en lördag natt. Vi åkte sedan taxi från stationen och hem. Det roliga där var att kvinnan vi pratat med åkte i en egen taxibil precis framför oss. Hela vägen hem. Vi bor tydligen i husen bredvid varandra. Tänk så liten världen kan vara.

Vi avslutade promenaden efter dryga 27 km. Det gick inte som vi hade tänkt men vi är en erfarenhet rikare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s